Att vara tillsammans och dansa, yoga eller utöva annat där vi rör oss helar trauma.

Vi i lever i den bästa tiden som varit historiskt sett och vi mår allt psykiskt sämre, har vi har blivit bortskämda och vill ha "quick fix" till allt? Det verkar inte bättre... Efter ha varit "instängda" och rädda i nästan två är effekten ännu större av sämre mental hälsa och läkemedelsindustrin "gör all time hi", uttrycket “Hard times create strong men, strong men create good times, good times create weak men, and weak men create hard times.” börja bli väldigt påtagligt. Vi behöver motgångar för att utveckla oss och bli mer motståndskraftiga, när vi inte tillåter oss att få naturliga motgångar skapar vi låtsas problem helt enkelt för att vi som människor är skapade på det viset.

Det stressas för saker det inte behöver stressas för, folk springer som dom blivit jagade av nån knivmördare och kroppen är i konstant fight/flight-mode med stresshormoner som sköljer i kroppen konstant. Vi behöver återhämtning får vi höra.... javisst efter ha blivit jagade av en knivmördare ja, fast då har man sprungit eller fightats vilket gör att stresshormonerna "förbrukats" så återhämtningen blir att pusta ut och vila fysiskt men psykiskt har vi klarat oss för faran är över och vi kan känna stolthet och lycka och det blir en testosteronökning.

Vi är alltså "vinnare". Vad händer i kroppen när stressen är konstant och inte får den där lättnaden att vi klarat oss efter fight/flight... ja kanske inte så svårt att räkna ut. Det gymmas som aldrig förr vilket är bra och adrenalinet går ner, men hur många får den psykiska lättnaden när "jakten" aldrig slutar? "quick fixen" på gymmet hjälper en stund men det löser inte problemet precis som nervmediciner, alkohol och andra droger eller "bedövingsmedel". Jag är på inte sett emot mediciner som hjälper mot allvarliga psykiska sjukdomar på något sätt men idag delas det ut som smågodis för minsta ångest vilket leder till beroende.

Vi går ifrån det kollektiva, familj och gruppen till ett individualistiskt synsätt och det gör oss mentalt svaga och lättpåverkade av allt som ger en tillfällig lättnad

istället för att umgås i storfamiljer och dela våra problem med att prata, leka, dansa och ge varandra tid.

Ordination: Säg ja till en opretentiös middag med många personer, gå med i yogaklassen på gymmet istället för att bara träna muskler och kondition, män framför allt, gå och samtala med någon om ni är stressade har ångest, det är inte omanligt det är ett tecken på styrka att se sina svagheter, erkänna dom och göra något åt dom istället för att vara macho och gömma dom, det leder till instängd frustration och vrede vilket ger underliggande stress och tidiga ålderssjukdomar och ett dysfunktionellt beteende som smittar av sig på era barn och närstående.

Peace :)