Har denna grafen varit aktuell länge? Har statusstressen gjort att tiden inte räcker till under karriär- och föräldrartiden?
Är bilden att när man kommer in i karriären och skaffar familj att det "skall vara" lyckligt så kampen för att allting skall vara perfekt att stressen tar över och lyckan sinar? Familjen är väl det bästa vi har, så vad hände? Har kärnfamiljens med en hemmavarande förälder förtvinande gjort oss mindre lyckliga under våran "prime time"?
Är det storfamiljens bortgång med mor- och farföräldrar som var närvarande och stöttande när kampen för hög standard och tillhörighet i medelklassen gjort det till ett enda stort stressmoment, istället för att vara en trygg hamn där man delar med sig av vardagens bekymmer över middagsbordet.
Blå zoner där människor lever som längs har det gemensamt att dom har äter middagar i grupp tillsammans. Är det kanske lycka...? Jag tror det. Att se fram emot en stor "familj" att sitta ner med och äta och prata och vara där för varandra. Så pröva att bjuda in till enkla, spontana middagar, och gå på dom om ni blir inbjudna... det behöver inte va märkvärdigt för att bara umgås i 1-2 tim. och gå hem till sitt.
Den nya storfamiljen kan vara vänner och bekanta som äter middag ihop om familjen är utspridd. Kanske sätta upp laptopen på middagsbordet och låt mor- och farföräldrar va med, och hellre ofta än enstaka påkostade trerätters där allt skall vara "perfekt". Varför inte släppa höga ambitioner på inbjudningarna och bara ställ fram en gryta och en flarra vin på bordet och bjud in! Byt åsikter och låt det va högt i tak och tätt mellan skratten! :) Det kan aldrig bli för många middagar där det är många vid bordet, men det kan bli för få.
Mera grytmiddagar åt folket!
Comments